Med Adams fråga till Gustaf om vad som var värst - pungsvetten eller armsvetten, eller med antalet myggbett/pissmyrekiss/skogsutslag som Arfs fick? ... jag tar det från början.

Det hela började kl 9.45 utanför Samskolan där allas våran Marie sandin stog och var överglad (som vanligt), ännu gladare blev hon när hon fick reda på att Alla var där... alla inklusive Sanaz.

Bussen kom och resan till Härkeshult i Landvetter började. Därifrån gick vi, och gick, och protesterade och gnällde, och hetsade, blev hetsade. Vandringen pågick i TIMMAR utan krydd och jag bestämde mig för att aldrig, aldrig mer gå vildmarksleden (precis som jag har bestämt mig för de tre senaste åren).

Vi kom fram till Kåsjön och fortsatte gå, vi gick och gick och träffade näcken Christer på vägen när han satt och spelade lukelele och sjöng vackert om borttappade själar. Vandringen fortsatte och klassen splittrades och jag kom hem med en sträckt muskel eller led, mer troligt att det är en led, och skoskav UNDER fötterna.

Så nu säger jag det en gång till för alla; ALDRIG, ALDRIG MER VILDMARKSLEDEN.